Kodning och klassificering av syndrom och symtom
I det här avsnittet kommer du att få lära dig om begreppen symtom, syndrom och sjukdom och hur dessa begrepp kan hjälpa oss bli bättre på diagnostik och klassificering av psykisk ohälsa.
Att lära:
1. Lär dig skillnaden mellan symtom, syndrom och sjukdomar
Sjukdomstecken är yttringar av en sjukdom som kan iakttas och ibland också mätas av vårdpersonal vi olika undersökningar.
Exempel på sjukdomstecken är feber, hosta eller olika hudförändringar.
Ordet symtom används inom vården för att beskriva ett fysiskt eller psykisk problem som en person upplever som kan tyda på en sjukdom eller annan åkomma. Dessa är viktiga för att ställa diagnos och göra en bedömning av vilken behandling som kan tänkas ge effekt.
Symtom är, till skillnad från sjukdomstecken, alltid subjektiva och kan inte objektivt observeras av vårdpersonal utan kan beskrivas av patienten för vårdpersonal.
Exempel på symtom är huvudvärk, nedstämdhet, yrsel, smärta och trötthet.
Begreppet sjukdom saknar en enhetlig definition men ofta avser man något som sätter kroppens normala funktioner ur spel och där de bakomliggande orsakerna är relativt välkända.
Exempel på sjukdomar är hjärtinfarkt och stroke.
Ett syndrom beskriver en grupp av symtom som ofta förekommer tillsammans. Ett syndrom är alltså enbart en beskrivning av en vanligt förekommande symtombild som patienter upplever och inte en förklaring till vad som kan orsaka dessa symtom.
Vissa syndrom kan vara unika för vissa specifika sjukdomar och på så sätt kan vissa syndrom användas för att avgöra vilken sjukdom en patient lider av.
Vissa syndrom kan orsakas av en mängd olika faktorer och bakomliggande sjukdomar och detta gör att deras användbarhet för att fatta beslut om behandlingsåtgärder blir lägre.
Exempel på syndrom är depression, ångest, fobier och utmattningssyndrom.
De flesta diagnoser vid psykisk ohälsa räknas som ”syndrom”. Det betyder att diagnoserna mer är en beskrivnign av en symtombild snarare än en förklaring till symtombilden. Vi behöver därför alltid göra en bedömning av möjliga orsaker till de symtom som patienten beskriver.
Behandling av syndrom blir därmed oftare inriktade på att hjälpa patienten att hantera och minska symtom, snarare än att ”bota” bakomliggande orsaker – eftersom vi sällan vet exakt vad som orsakar det.
2. Lär dig använda klassificering och koder vid psykisk ohälsa
Inom vården finns i dagsläget två diagnostiska system, ICD-10 och DSM-5. DSM används ofta inom psykiatrin och i vetenskapliga sammanhang medan ICD-10 oftast används i vardagssjukvården, bl.a. på läkarintyg för sjukskrivning. Detta gör att diagnossystemet ICD-10 blir det mest användbara inom primärvården.
ICD-10
- ICD-10 är en standard för klassificering av sjukdomar som är utgiven av Världshälsoorganisationen (WHO).
- Den svenska översättningen av ICD-10 kallas ICD-10-SE och det är socialstyrelsen som ansvarar för översättningen.
- För psykiatrin används ibland också den amerikanska diagnosmanualen DSM-5 som komplement till ICD-10:s ”axel F”, som är den del av ICD-10 som beskriver olika psykaitriska besvär och sjukdomar.
- I Sverige är ICD-10 den officiella diagnosmanual som ska användas i journaler.
Här är några av de diagnoser som kan vara lämpliga att använda vid psykisk ohälsa i Primärvården. Särskilt användbara är ofta de ”ospecificerade diagnoserna” då vinsten med att lägga tid på att ställa en mer specifika diagnos sällan är särskilt stor i en primärvårdskontext.
Användbara diagnoskoder i primärvården
DMS-5
- Inom psykiatrin används förutom ICD-10 också den amerikanska diagnosmanualen DSM som komplement till ICD-10:s F-axel (som är den del av ICD-10 som beskriver olika psykaitriska besvär och sjukdomar).
- DSM är en diagnosmanual skapad av det amerikanska psykiatrikerförbundet APA, American Psychiatric Association och anledningen till att psykiatrin använder DSM är att denna diagnosmanual i många fall ger möjlighet till mer preciserade bedömningar av enskilda patienter.
- DSM är en förkortning av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders och DSM-5, som kom ut 2013, är den femte (och senaste) versionen av manualen.
- DSM-5 används över hela världen och innehåller diagnoskriterier och statistik gällande psykiska sjukdomar, åkommor och syndrom och syftet med DSM är framförallt att kunna diagnosticera psykiska sjukdomar och utvecklingsrelaterade tillstånd.
- Det är viktigt att påpeka att DSM inte ger någon förklaring till varför en person får en viss psykisk åkomma utan enbart är en beskrivning av olika psykiska sjukdomar, syndrom och tillstånd som kan ses som diagnoser.
KVÅ
- KVÅ står för ”Klassifikation av vårdåtgärder” och är ett sätt att beskriva vilken åtgärd som utförts vid ett specifikt behandlingstillfälle.
- Koden gör det även möjligt att klassificera och få ut statistik för vilka åtgärder som utförts på en vårdmottagning.
- Observera att en KVÅ kod ofta kan räcka för att beskriva innehållet vid ett behandlingstillfälle och behöver inte förklaras i löptext. Om man exempelvis använder koden ”DU0011 – Systematisk psykologisk behandling, kognitiv-beteendeterapeutisk” så behöver man inte också skriva ut att behandlingsmetoden under sessionen var KBT.
Användbara bedömningskoder
- AU 002 Bedömning
- AU 011 Skattningskalor som MADRS etc.
- AU 118 Suicidbedömning
Användbara behandlingskoder
- DU 011 KBT
- DU 007 Stödsamtal
- DU 118 MI
- DU 200 FAR
- DU 030 Fördjupat hälsosamtal
Praktiskt uppdrag:
I ditt patientarbete:
- Undersök vilka ICD-10 koder som dina patienter med psykisk ohälsa har och läs på om dessa på exempelvis Internetmedicin (Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar) eller på Försäkringsmedicinskt beslutstöd på Socialstyrelsens hemsida
Frågor till handledningen:
- Diskutera skillnaden mellan en sjukdom och ett syndrom och hur detta påverkar vår diagnostik och vårt kliniska arbete.